HÖSTGLAPPET.
Får man hitta på ord? Så klart. Tramsigt? Absolut. Men ibland behöver man rita upp den där bilden …
Höstglappet
Avståndet mellan ambition och verklighet.
Skillnaden mellan sommarens intentioner för hösten och det faktiska utfallet.
Så här brukar det kunna se ut hos mig.
Sommar
Vardagens rutiner stuvas undan och väskor packas. För mig är sommaren en tid där vila möter äventyr och som bjuder in till både reflektion och kreativitet. Det gör, att när jag landar tillbaka i vardagen i slutet av augusti, så står jag där – Inspirerad. Taggad. Laddad. Påfylld med idéer och nya lösningar för jobbet, familjen och mig själv. Vilken höst det kommer att bli.
Höst
Några veckor senare ler jag och tvingas konstatera att mycket av det ”fantastiska” behöver få stå tillbaka. Det är inte det att sommarens idéer och uppslag var orealistiska, men i en redan fullbokad vardag är det svårt att genomföra önskade uppgraderingar på ren entusiasm. När tempot drar igång behöver jag köra på med invanda rutiner och mönster. Välkänt och beprövat ligger högt i kurs.
Höstglappet
Nu är det här inte något större problem. Jag tar det med ro. Det som behöver göras blir gjort. Jag trivs och utvecklas, men det är ändå intressant att reflektera kring fenomenet. Med åren har en nyfikenhet väckts. Hur skulle det se ut för mig om höstglappen varit lite mindre? Vad hade hänt om jag lite oftare hade tagit mig själv på allvar – med en plan, stöd och avsatt utrymme för processen. Vart hade det fört mig?
Livet
… eller är det helt enkelt så att jag ska njuta av mitt höstglapp. Kanske borde jag känna tacksamhet över sommarens inspiration och inse att glappet är ett bevis på min förmåga att tänka stort, tänka utanför boxen, att ladda batterierna och att njuta.
Det här går jag och funderar på. Kanske blir det här året när jag bestämmer mig för att faktiskt ta tag i någon av sommarens uppslag. På riktigt. Kanske dags att skaffa sig en coach. 😉